Att avskaffa arvsrätten

Jag hörde en intressant sak i veckan. Någon ringde P1 och föreslog att man borde avskaffa arvsrätten. Detta eftersom man som avliden inte kan ha någon vilja, äga eller önska något. Man är som död inget subjekt, helt enkelt.

Jag finner idén intressant. Den ger mig ett perspektiv på en socialliberal tankevärld.

Utgångspunkten är självfallet att jag vill fortsätta generationers strävan efter att bygga ett välfärdssamhälle enligt socialliberalismens principer. De grundläggande tryggheterna finansieras av staten. Skola och framtid erbjuds alla oavsett bakgrund och det är upp till individen att förvalta möjligheterna. Lite så som vi gjort i Sverige under 1900-talet, alltså.

Individens start i livet blir med detta utgångssätt mycket viktigare än tidigare.

Den omedelbara konsekvensen blir att humanistiska värden i uppfostran och barndomens upplevelser vida övertrumfar ett fett arv i vad som verkligen blir värdefullt i föräldrarnas insatser och ansvar för sina barn. Alltså (i många fall) tvärt om mot hur det är idag.

Tillgångar och materiella värden som blir kvar efter individens död tillfaller någon organisation, kanske allmänna arvsfonden, eller ändamål som den avlidne önskade. Det blir individens verkliga sista vilja, det.

Make/maka/sambo etc ärver självfallet sin partner. Men barnen får bygga upp sitt eget liv. Från början till slut. Liksom deras barn efter dem. Och så vidare.

Genom denna åtgärd skulle vi skapa ett helt annat samhälle än  det vi har i dag. Individen skulle onekligen vara fri utan att vederbörandes friheter eller möjligheter för den skull krockade med någon annans.

Alla skulle ha samma start i livet, materiellt sett.

Vårt materiella samhälle, och den eviga jakten på tillväxt som råder i det, skulle förändras totalt. Rika individer skulle tänka annorlunda eftersom deras barn ändå skulle få börja om utan ett fett arv på fickan.

Monarkin skulle avskaffas. Konservatismen försvinna, eller påtagligt förändras. Socialismen skulle i dess nuvarande form också plana ut och försvinna, liksom antagligen högerextremismen. Det skulle inte längre finnas någon grogrund för dem.

Vi skulle inte behöva jaga materiell tillväxt så desperat eftersom överskottet från varje liv på något sätt skulle återinvesteras i mänskligheten. Kommande generationer skulle därmed kunna se fram emot den bästa avkastning man kan tänka sig.

Syskon skulle inte bråka om pengar eller sommarstugor utan istället växa upp i vetskapen att de måste förverkliga sina drömmar genom egen förmåga och initiativ. Inte genom att förvalta överflödet från någon släktings liv som de fått sig till skänks.

Ta 40-talisterna som exempel. Denna stora lysande generation. De som dominerat klotet från 1960-talet tills idag. Vi yngre generationer kommer aldrig att komma i närheten av det materiella överflöd de sett i sitt liv.

40-talisterna utformade skolan så de alla kunde gå där, byggde ut den offentliga sektorn att försörja dem och nu har de försökt fixa till pensionssysyemet och äldreboenden att passa deras generation.

De kunde som mycket unga och med relativt okvalificerade arbeten bygga hus, köpa sommarstuga och resa jorden runt på semester.

Kvar till oss yngre lämnar de att bära upp försörjningsbördan av det offentliga systemen när de nu pensionerat sig samt att reda upp den  tickande miljöbomb de lämnat efter sig. Vårt uppdrag är att rädda planeten från deras kaos.

Jag är inte bitter. Sannolikt hade jag gjort likadant själv om jag tillhört deras generation. Och till viss del har jag redan kommit i åtnjutande av deras överflöd och rikedom. Men det torde stå alldeles klart att en normförändring måste till för så här kan vi inte hålla på länge till.

Genom att avskaffa arvsrätten skulle man förändra förutsättningarna för det individuella livet och detta skulle få effekter på många olika områden. Under en övergångsperiod skulle nog många konsumera utav bara helvete för att hinna med att förslösa allt innan sin död. För så fungerar världen i dag. Men detta tror jag skulle vara ett övergående problem som försvinner när norm-förändringen infallit efter lagändringen.

Och arv är inte enbart av godo. För med arv kommer förväntningar som kanske står helt i strid med arvingens önskan med sitt liv. Nej, det finns många fördelar för individ och kollektiv.

Ska vi göra ett försök?

Äh. Det klart man måste få ärva sina föräldrar. Jag bara, utifrån min socialliberala livssyn, leker lite med tankar.