Biskopsvalet

Jag trillade in i en intressant diskussion. Inför det stundande biskopsvalet i Sverige oroar sig många i kyrkan för något man kallar den interna sekulariseringen. Med det avses att många av kyrkans företrädare svarar lite övergripande på centrala kristna saker.

Det som utlöste diskussionen den här gången var att någon upprördes över att kandidaterna till ärkebiskopsvalet inte svarade glasklart på frågan (kandidaterna intervjuas inför utnämningen) kring frågan huruvida Jesus ger en sannare bild av Gud än Mohammed? 

Det där upprörde mig så jag kastade ut frågan via de sociala medierna. I urval mötte jag följande argument:

Det är en kristen kyrka. Det innebär inte att man nedvärderar en annan religion bara för att man lyfter fram den religiösa riktning man själv tror på. Det blir bara dumt att säga ”nä, vi ska inte säga att vi tror att det vi tror är sannare eftersom vi då pekar ut att andra religioner enligt vår tro inte tror på samma sätt”.

I just den här frågeställningen pekar man specifikt ut en grupp. Det är olyckligt och föder intolerans. Och det behövs inte. En organisation behöver inte ha en dogmatisk inställning för att utvecklas. Man kan säga att Jesus ger en sannare bild av Gud FÖR MIG. Men det är väl liberalen i mig som spökar – jag har så svårt för tvångsmässig kollektivism.

Det är grundläggande utifrån ett teologiskt perspektiv. Är Jesus specifikt en frälsare för de som tror på Gud dvs YHWH? Eller är Gud något som bara fått olika uttryck i olika kulturer – och därmed är Jesus relativt ointressant eftersom all tro då blir sann och vägen till evigt liv går i olika fåror.

Jag håller med. Men för mig är det viktigare med ett personligt förhållningssätt till religion och jag tror kyrka och religion har större chans till överlevnad genom att samverka med andra synsätt och öppna upp för tolkningar än det motsatta.

Dessutom måste vi i sådana fall löpa linan ut: Kvinnan ska tiga i församlingen, inte få bli präst, stena homosexuella…nej, jag tror det är bra att inte ha en stereotyp syn på gamla värderingar.

Det är ingen fråga om tolerans utan en fråga om definition av den egna tron (i det här fallet kyrkans tro) gentemot andra religioners tro. Jesus är liksom en smula grundläggande för den kristna kyrkan.

Vem som har pratat om ENDA vägen? Jo, Jesus, i Joh 14:6. ”Ingen kommer till Fadern, utom genom mig”. Antingen har Jesus rätt (han är enda vägen) eller så har han fel (det finns fler vägar, andra väger eller ingen väg). Frågan är vilken linje som kyrkan som organisation skall driva som sin! Vad tror ”kyrkan”?

Man får kanske förhålla sig till i vilket sammanhang detta sades/skrevs. Jag tror inte på fundamentalism av det slaget. Kanske: ”Ingen kommer till fadern utom genom mig eller någon av mina kompisar Muhammed, Nelson Mandela; Martin Luther King, Gandhi, Krishna etc…” är ett bättre tankesätt.

Nu kanske vi är inne på definitionen av kristen. I många år har kristendomen i princip gått ut på att Jesus är Guds enfödde son, född av jungfru, och att det är genom honom, och endast genom honom man når evigt liv. Frågan är just om man kan tulla på det där med ”endast genom honom”. Det är för den kristna kyrkan ingen liten detalj, utan skulle, om man börjar tulla på det, vara ganska revolutionerande ur ett kyrkohistoriskt perspektiv. 

Så är det ju. Men jag tror på utveckling, rörelse och tolkningar utifrån ett samtida samhällsperspektiv. När så inte sker får organisationen, och samhället, problem. Kyrkan vinner på att vidga perspektiven, tror jag.

Frikyrkor, grupper och sekter föds ur detta. Kristendomen hade inte ens funnits om inte den judiska församlingen i Jerusalem blivit osams om hur man skulle se på Jesus.

Fast antingen skedde jungfrufödseln eller så gjorde den inte det och då har några rätt och några fel.

Gick Jesus på vattnet? Skapades jorden på en vecka? Detta är oviktiga, och rätt tråkiga, frågor om du frågar mig. Mer spännande blir de om man ser dem som allegorier och/eller tolkar dem mer öppet snarare än bokstavligt.

Jag hävdar fortfarande att man kan vara kristen/religiös utan att kräva monopol på sanningen. Alldeles oavsett vad kyrkan själv tycker eller tror behöver de inte definiera sig själva och sin tro utifrån en konkurrerande ideologi.

Och jag tror Jesus skulle hållit med om det resonemanget alldeles oavsett vad andra skrev om honom. Varför? Tja, kärleksbudskap, gyllene regler och sånt. Som ett eko hör jag allt vad du vill att andra ska göra mot dig…kastar första stenen…vända andra kinden till…

Till mina elever säger jag ibland att det är synd att nöja sig med att nå jämsides med sina förebilder. För då utvecklas ju inget. Det resonemanget är fullt tillämpbart här. Oavsett om man tror på Jesus och Muhammed som Guds son, respektive sändebud, eller inte så kan man försöka överträffa dem och deras gärningar.

Vill man inte peka ut muslimer som en sämre variant av troende är man inne på det spåret verkar det på mig. Och det tycker jag om.

Jag har tidigare bloggat om Jesus brorsa och om Jesus själv.