Gott slut

Jag tycker mig ha blivit något av en hypokondriker sedan stroken. Den inbillade sjuke.

Tur att jag under stundom får gå och bli undersökt. Den här gången var jag lite orolig för hjärtklappning och besökte därför primärvården.

Mäh, sa sköterskan argt. Hjärtklappning!? Det har jag varje dag! Den gode doktorn, som är en tålmodig man, förklarade för mig att eftersom jag har en vilopuls på 50, vilket är rätt lågt, och nu tränar rätt så mycket, vilket för min kropp är en onormal känsla, kompenserar kroppen detta med lite extra hjärtaktivitet emellanåt. Alltså inget att oroa sig för.

Jag trevade på mitt bröst. Det här då undrade jag oroligt. Det är en vass sak jag inte känner igen här. Känner doktorn efter här så får han se själv. 

Det menade sig doktorn inte behöva. Han förklarade för mig att det hela egentligen inte var så konstigt: I somras vägde du 92 kilo. Nu väger du 82. Vid vikt-minskning kan man i bland känna yrsel och få hjärtklappning. Det är ditt bröstben du känner. Alla människor har ett. Det som göms i snö, du vet.  

Jodå, jag fattade. Man behagade skämta aprillo på min bekostnad.

Jag spelade ut mitt trumfkort och visade på en knöl på foten. Men knölen visade sig inte vara någon elakartad tumör utan en ledvätskeläcka till följd av min löpning. Mitt blodtryck var finfint. Även mitt EKG. Det visade sig att alla mina besvär kom sig av sunt leverne och regelbunden träning.

Jag är helt enkelt ovan att må bra. Det borde man väl kunna lära sig något av, tänker jag.

Don´t call us. Sköterskans blick var tydlig medan doktorn inte visade med en min att det förmodligen lär dröja innan man kallar mig igen. Så jag tog mitt frikort och gick.

Jaha, ja. Dags att bli normal, igen.

Det drar ihop sig till ett nytt år. Även om det inleds med jordfästningen av min kära moster känns det skönt att lägga det bedrövliga 2012 till handlingarna. Mina tankar går även till HP Burman som drabbats av stroke. Köp gärna hans kanske mest kända låt på itune och stöd hans rehabilitering. Annars är detta min favoritlåt med HP.

Några slumpmässigt utvalda citat från året som passerat:

Du behöver ju inte klä dig som en stroke bara för att du haft en. Den Änglajuva tyckte vid tillfälle att min standard sjunkit betänkligt.

Du och din sabla tenorröst. Samma kvinna menar med dessa ord inte att jag sjunger bättre än ordinärt. Däremot är man som tenor välkommen nästan i vilken kör som helst eftersom det alltid är ont om sådana. I juletid kan det lätt bli lite mycket engagemang på andra ställen än hemma.

Borde inte du bli rektor, Fredrik? Vi behöver någon av den gamla stammen. En kollega uttalade sig vänligt om mina eventuella talanger.Tja, det kanske vore något. Som rektor måste man bära fluga varje dag.

Det twitter jag är mest nöjd med från året:
Jag fick citera döden i yrket i dag. 
”Magistern – ge oss uppskov!” 
”Så säger de alla men jag ger inga uppskov.”
Det kom inget förslag om schack. 

Den som gillar en lite mer bisarr sida av mig hittar detta på twitter. Den som vill följa min politiska karriär får gärna ”gilla” min sida på facebook. Länkar till detta hittar man till höger här på bloggen.

Ett råd: Tänk på att aldrig ge bort en kniv i present eller julklapp. Det tyder på illvilja och hat.

Jag vill avsluta med ett tack till er som läser och kommenterar på bloggen. Det är fortfarande intressant, stimulerande och kul att hålla på.

En bild från morgonens löparrunda i det vacka Söderbärke

Och så till sist: låt oss avsluta året med lite skön musik. Nästa år blir säkert mycket bättre. Vi ses då!

Gott nytt år!